Inflammation och autoimmunitet

Inflammation är första svaret från immunsystemet på infektion eller irritation och kan anses vara den naturliga reaktionen.

MRP8/14 eller calprotectin visar typiska funktioner som frekvent är kopplade till aktiv inflammatorisk process inklusive antibakteriella försvarsmekanismer eller med Th1-medierad respons som allogen avstötning eller autoimmuna reaktioner.

Autoimmuna störningar är sjukdomar orsakade av att kroppen utvecklar en immun respons mot sin egen vävnad. De kan delas upp i två kategorier, systemiska sjukdomar som angriper olika organsystem i kroppen samt lokala sjukdomar som enbart omfattar ett organ.

Cirkulerande immunkomplex kan detekteras i samband med olika systematiska störningar såsom reumatologiska och autoimmuna sjukdomar, allergiska sjukdomar, virala, bakteriella eller parasitologiska infektioner och malignitet. Bestämning av cirkulerande immunkomplex kan ge värdefull klinisk information om immunpatologi, prognos och uppföljning av reumatiska och autoimmuna sjukdomar.
 

 

Anti-C1q autoantikroppar

Mätning av anti-C1q autoantikroppar hos patienter med systemisk lupus erythematosus (SLE) gör det möjligt att fastställa risken för att utveckla en aktiv lupus nefrit. Bühlmann anti-C1q autoantikroppar ELISA kan användas som ett enkelt sätt att utesluta risk för njurpåverkan inom de följande månaderna. I fall med aktiv lupus nefrit är på kontinuerlig uppföljning med bestämning av anti-C1q-antikroppar ett verktyg för att utvärdera effekten av immunosuppressiv behandling.

Mer än 95% av patienter med aktiv lupus nefrit har anti-C1q-antikroppar medan endast upp till 50% av patienter med SLE har sådana. Patienter utan anti-C1q-antikroppar löper lägre risk att utveckla en lupus nefrit (negativt prediktivt värde). Normalt kan en ökning i titer av anti-C1q autoantikroppar observeras en period mellan några veckor och 6 månader innan en känsla för lupus nefrit uppstår. Patienter utan anti-C1q autoantikroppar har mycket låg risk för att utveckla aktiv lupus nefrit inom de följande 6 månaderna.

Däremot förutsäger höga titrar av anti-C1q autoantikroppar inte nödvändigtvis en njurpåverkan. Patienter med höga eller ökande halter av anti-C1q autoantikroppar har en risk på 50% för att utveckla en aktiv lupus nefrit, särskilt om de tidigare har drabbats av lupus nefrit. En framgångsrik behandling av aktiv lupus nefrit sänker normalt titern av anti-C1q autoantikroppar. Titrer av anti-C1q autoantikroppar kan sjunka under den nedre gränsen för detektion och förbli odetekterbara även efter minskad eller upphörd immunosuppression.

Anti-C1q antikroppar i humant serum eller plasma ger information vikt för att utesluta Lupus Nepheritis samt för att följa upp terapi. Vidare är det ett viktigt kriterium för diagnostik av hypocomplementemic urticaria vasulitis syndrome (HUVS).

Kitet Bühlmann Anti-C1q autoantikroppar är avsett för kvantitativ in vitro-bestämning av cirkulerande immunkomplex (CIC) i humant serum och plasma från patienter med olika autoimmuna och andra CIC-relaterade sjukdomar.

Bestämning av CIC-C1Q sker med ELISA sandwich-teknik. Brunnarna är coatade med humant C1Q. Ett konjugat märkt med alkalisk fosfatas tillsätts. Detta binds till Fc-regionen på humant IgG. Enzymet får verka på substratet paranitrofenylfosfat (pNPP). Reaktionen avbryts med tillsats av en stopplösning och absorbansen mäts vid 405 nm.
 
Best.nr. Benämning Antal test
EK-AC1Q Anti-C1Q autoantibody ELISA 12x8 brunnar